Hej!

Livet med en ny rygg går fortfarande som på räls. Titta gärna in i mitt nya liv.
Tveka inte att  kontakta mig om det är nåt du undrar över.

http://cyberjunkies.wordpress.com/

Hej!

Numera hittar ni mig på http://cyberjunkies.wordpress.com/

Nu var det återigen MÅNGA månader sen jag skrev senast och jag ber om ursäkt till folk som inte fått svar på sina frågor:

Anette: Inga smärtor överhuvud taget numera. Kommer inte ihåg när jag tog smärtstillande senast.
Lite begränsad i rörlighet men inget som jag man inte hade innan *ler*

Nästan samma: Låter helt underbart detta. Nytt liv kan man säga.

Anne:  Korsetten hjälpte mig nåt otroligt första halvåret. Under ALLA promenader i många månader. Gjorde att man vågade ta i lite extra och inte behövde vara lika försiktig.

RoNo:  Hoppas rehaben går framåt?

Mera info om min rehab & träning kommer under kommande vecka.

Har inte varit inne här på JÄTTELÄNGE.

Liten uppdate.

Det har var riktigt jobbigt i omgångar men från jan-feb och framåt så har det bara blivit bättre & bättre. Tränar fortfarande dagligen. 5-7 pass promenader /vecka & 2 pass styrketräning.Slarvar jag så får jag lida.

Jag får säga att jag är FRISK, livet är tillbaka.

Jag svarar gärna på era frågor om någon vill.

Då har man varit hemma en vecka och kan väl säga att det ändå gått över förväntan. Visst, det har varit ett helvete emellanåt & sömn får blir det inte spec mycket. Somnar ganska OK men vaknar vid typ 2 å sen ligger man och försöker hitta en ställning. Sen så däckar man vid kl 6-7 och sover två timmar.

Dock så har sista två dagarna varit bäst hittils. Har också slutat med morfintablatterna. Visst var dom bra men man blir RIKTIGT bäng av dom. Har gått över på "light-drugs" men försöker hålla dom till ett minimum. Får käka 8 om dagen men håller mig till 3-4.

Under veckan har jag också klarat av 15-20min promenader 5 ggr. Man går inte fort men man tar sig framåt iallafall. Gött att komma ut. Sen blir det lätta övningar man fått av sjukgymnasten 2-3 ggr/dag.

Efter att visat att jag även kunde gå i trappor så fick jag tillslut besked om att åka hem. Vid 11 kom ambulansen och hämtade mig för transport hem.

Att bara komma hem gör ju att man frisknar till. Nu väntade ett litet arbete med att försöka få ordning på rutiner hemma. Som tur är hade jag redan innan operationen fixat med diverse hjälpmedel tex griptång, strumppådragare & glidlakan.  Dessa glidlaken är en bra uppfinning. Gör det mycket lättare att ta sig ur sängen samt när man behöver röra på sig sängen. Det gör att man inte drar sig för att liga kvar pga av smärthöjningen när man skall förflytta sig i/ur sängen.

På torsdagen började det släppa lite. Gick bättre & bättre att komma i/ur sängen, går nästan utan hjälp. Fick i mig första riktiga maten sen i söndags. Har också påbörjat nertrappningsschema för morfinet och det känns, dock säkert helt nödvändigt.

Måste säga att detta gått över förväntan hittils. Visst fan har man mycket smärta men att redan vara uppe och gå ordentligt utan hjälpmedel, det trodde jag inte. Bara trapporna kvar

Detta inlägg får täcka mån-ons.

Måndag

Kom in till SpineCentre kl 0700 och direkt fanns det folk som hjälpte mig. Fick mitt rum & lite operationskläder. Efter en stund kom en sköterska och satte nålar på höger & vänster hand samt tog blodprov. Lite senare kom operationssköterska samt narkosläkare och pratade lite.

Ca kl 07.45 rullades jag in på operation och några minuter senare släcktes ljuset föregånget av en go spruta *natti natti*

Nästa gång jag vaknar till liv så är kl ca 15.00 och nu snackar vi SMÄRTA. Får genast en morfinspruta intravenöst. Resten av dagen är ett enda stort töcken: Slangar hit å dit, smärtliindrade sprutor, grönklädda människor Sent på på kvällen runt 22.00 rullas jag upp från UVA till avdelningen.

Tisdag:

Hård natt med mera sprutor. Får en medicin mot illamående som jag klarar mig bra ifrån. Träffar min läkare igen (tydligen träffade jag honom måndag kväll också men inger minne) som kollar läget lite mig, Beslut om att höjja morfindosen tas. Jävliga smärtor... hur jävla ont kan man ha egentligen.

Äter inget utan lever på droppet och vatten. Runt lunch kommer en sjukgymnast och en assistent och säger: -" Nu är det dags att ställa oss upp" Idiot tänkte jag men sagt och gjort, jag vet inte hur det gick till men FÖRBANNAT ont gjorde det, så efter nån min så stod jag där med min nya kompis Mr Gåstol. Skulle bli många turer med Mr Gåstol under veckan.

På kvällen kommer familjen på besök. Jag är inte det minsta trevlig, liggar bara där på sidan och försöker prata en stund. Efter 30 min så knackar JohnBlund på dörren och man glider in i dimman igen. Mera sprutor & mera piller. Blir av med dräneringsslangen jag har haft i ryggen för att leda bort blod och vätska. Detta gör att jag får lite bättre "sömn"

Onsdag:

Första maten efter operation, fralla med ost. Blir av med dropp & katater. Utan dessa blir livet lättare. Kan nu ta mig ur sängen på egen hand men med hjälp av Mr Gåstol. Gör några vändor ute i korridorena. Försöker gå så mycket som möjligt för att få igång ryggen/benen. Gör satan så ont men det gör ont att ligga i sängen också :) Är riktigt nöjd att kommit så här långt. Dagen flyter på med besök från jobbet, föräldrar samt familjen på kvällen. Ingen mera mat utan håller mig till en fralla & lite nyponsoppa.

Fortfarande är planen åka hem på fredag